.

Mycket händer när man stannar utan förtroende
Mycket kunde också ha hjälpt mig
Om jag inte vore så envis
Jag ville avsluta de
Men det slutade att jag stannade i säng med dig
Helt ärligt 
Jag kunde ha gett mer
Jag kunde ha ljugit mer
Du önskar jag kunde mogna 
Och inse mina fel
Men med dig så gjorde jag alltid rätt
För dig, tills du verkligen fick mig att hata dig.

Men du säger att du älskar mig, trots alla dessa år, finner du någonstans att jag förtjänar din kärlek. De får mig och börja fundera, vafan jag egentligen är för dig. Jag är omogen och mina handlingar jag gjort har slutat med att folk ifrågasatt varför du ens stannat och försökt med mig. Men jag var den där coola flickvännen under så många år. Kunde göra andra tjejer avundsjuka över hur lugn jag var. Bara det fick mig att växa på fel sätt. Kanske därför jag gjorde uppror och ville bryta allt. Vem vet, jag var sjuk i droger... Jag visste nog inte alls bättre då. 
Men nu är du sjukt vilsen, din själ vill inte ens stanna. Jag kan faktiskt inte förstå varför du aldrig ger dig av, ber mig dra. Hur kan du förlåta mig för allt? Enligt dig är jag ju självisk och du önskar mig inge gott, tills du är förgiftad och känner att all kärlek du hade för din flickvän gavs åt mig. Du lever i de förflutna, och önskar att jag kunde hitta tillbaka till dig, växa som person och bli den jag en gång var mot dig. Jag kommer aldrig älska dig igen, och ju mer du försöker desto mer illa vill jag dig. Du får kalla mig kall, hur du än ser det så känner jag mig varm i den jag är.. Jag har gett dig svaren så många gånger, jag kan inte rädda dig själv ifrån mig , jag blev galen och arg av så många anledningar. Tycker inte ett dugg synd om dig, jag vill att du går vidare och låter mig få vara den jag idag är. Jag inget och vara kär i, jag är inte den jag en gång va, jag kommer tillslut finna min frid och bli kär, men aldrig med dig
Aldrig i dig.


.

jag vill tacka er alla
ni gör det enkelt för mig att skriva
allt som hänt mig
och som jag delat med mig av
jag ville göra detta...min sista text om dig
 
du skadar mig
och ledsen tycks jag mera bli
av att ens höra ditt namn
du får mig att hata dig
för varje gång som jag
minns vad du en gång sa
ensamma igen kommer vi nog aldrig bli
det har jag också förstått
så detta kanske blir mitt hejdå
mitt avslut
trodde nog aldrig jag kunde känna så här
igen
och jag hanterar det inte som jag kunnat
och det gör mig arg, inte på dig
mest på mig själv
att jag lät mig bli så svag för dig
allt jag givit dig
vad spelar det för roll
nu när blossen blivit starka
och viljan att bara dra
väger mer än min vilja
att någonsin vilja ha dig tillbaks
 
 

...

okej, jag är okej
men jag försöker
min tid är nu
under så lång tid trodde jag att det betydde mer
inte av känslor 
nej
just av den tiden som blev sagt
oss emellan
de finns inget här
du har förklarat d utan att säga ett ord
klart jag bryr mig om dig
de är så självklart
att jag bryr mig om dig
och det gör ont 
när mina svar inte ger svar
och dina inte vill fram
varför ska jag ens försöka få dig att förstå
att för mig var de inte bara ytligt
nej jag brydde mig om dig
men nu ger jag tillbaka mig själv 
åt dig själv
 jag vill inte längre bli... så här
när allt jag ville
var att jag ville dig väl
inte från mig nu
sen första gången du klev in innaför mig dörr
med frågor och citat 
så korkade att de fick mig att skratta
så minns jag dig
från dag ett
med skratt
inga löften 
vi hade inga löften
nej de var perfekt
inget var sagt för att sägas
vi bara va