har ni någonsin fått den där tanken i erat huvud medans du pratar med någon då du bara vill skratta åt dem och gå därifrån? haha 

så känner jag när folk säger tex " min mamma har sagt att man ska...." "min mamma gjorde inte så och därför gör inte jag heller så"  "enligt min mamma är det där inte bra" "jag ska aldrig göra så med mina barn" "mina barn får inte titta på vanlig tv"  

 

men suck! okej ja jag förstår din mamma eller samhället har i stort sett sagt åt dig hur DU ska hantera din mamma roll.. men så vill inte jag ha det okej? jag vill lära mig av mina misstag och jag kommer göra fel, och det är okej:)

jag tror knappast man kan ha handen på hjärtat och mena fullt ut att ens egna föräldrar varit felfria.... eller hur!?

jag älskar att mina föräldrar gjorde fel och kanske inte alltid visste alla svaren, det lät mig få vara min egna individ, att mamma kanske inte alltid sa vad hon kände men när jag blev äldre så förstod jag varför. och trots det lärt mig att alltid säga vad jag tycker och tänker.

eller att pappa var så överbeskyddande och skämde bort mig att folk trott att jag ska lära mig av det och inte göra samma sak med mitt barn. Nu när jag har barn förstår jag varför min pappa var sån. 

 

så länge det man upplever i ens barndom är fina misstag och inget som trycker ner ens barn så behöver det inte betyda att ens barn kommer misslyckas. 

 

föräldrar nu för tiden ska skydda barnen från så mycket som är NATURLIGT, det är som att skydda dem från sanningen. håller ni inte med? 

Hur ska dem barnen tex kunna se en sådan här artikel när dem är vuxna och skratta åt det för man håller med :) 

 

SÅ låt mig får natta min son fel eller låt mig få säga fel saker eller låt mig bara få vara människa. låt mig kanske få glömma en förbjuden tidning framme. Barnen är egna individer och lär ska också lära sig att det är okej att göra misstag i livet, och lära sig av dem. 

 

och snälla skrota det fåniga tänkt med HEN.