Jag söker och söker om bloggar och artiklar om sanningen.. varför skrivs det så lite om den tiden när man har barn och det krisar i föräldrarnas relation?
För så här är det ... det är sååå normalt!

Något man trodde när man var gravid var att visst vi skulle kanske få mindre tid med varandra.. men det är inte alls så, bråken eller tjafsen handlar om INGENTING. Utan bara kommer utav ren utmattning, frustration, omställning b.la. Det har varit om vem som ska få duscha först, vem som ska få äta och inte, "varför ska du få....när jag..."
och även om kärleken sinsemellan är så stor så händer detta.

Jag önskar jag visste om detta när vi hade lite krisigt, att "lugnt det är normalt". Inte först när mamma sa det till André så sjönk det in hos mig och ja vi accepterad att detta är ju helt onödigt! Men så svårt att undvika! Haha
Vi älskar varandra!
Men vi älskar Matteo ännu mer!
Och det är väl det, jag älskar Matteo mer än André, eller är det bara en annan kärlek? Matteo är ju trots allt hälften mig och André 😘
André Fick all min tid förut nu går det inte. Jag tror det är normalt för pappan att känna sig utanför ibland och känna "hallå jag då!?"

Så nu känns det lättare, vi rår om varandra och har börjat skratta mer ihop igen, men det betyder ju inte att dessa onödiga tjafs inte kommer komma när den ena är trött eller hungrig :) men det man ska säga till sig själv det är okej och när man lugnat sig och föräldrarna pratar ut så ska man mest bara skratta åt det och sluta överanalysera allt det den ena sa i stunden hetta :)
För det man oftast säger i ren ilska är inte det man egentligen känner❤️