Joobb

Min lilla enhöring som jag ritat i alla år ska bli tryckt och säljas som posters! Är en så glad liten tjej :) vill tacka min syssling för denna chans! 1000 ex wow säger jag! 


Sen har jag fått så många fina kommentarer på min mejl och Facebook ang min artikel i Expressens söndagsbilaga, så imorgon tänkte jag spela in en video där jag svarar på frågorna jag fått :) kommer finnas på youtube men kommer länka den här i bloggen. 

Fransarna gör jag bara under helgerna då mamma har opererat handen, det blir en del jobb på helgerna och kunder får vänta men tack för att ni har överseende med detta tills vidare💕 

Jag har även haft kontakt med ett annat företag ang ett annat "jobb" som jag inte kan gå ut med just nu men till våren kan jag komma ut med vad det gäller och är :)


Jag som är en tidigare arbetsnarkoman och alltid gillat att ha mycket och göra, börjar känna nu under min mammaledighet att jag behöver mer jobb ( mer än att passa min son haha) jag vet jag borde ta det lugnt med tanke på min sjukdom! Men det blir som en slags terapi och vara iväg eller göra saker... man tänker liksom inte på värken ( för den är där ändå) 

Nej nu ska jag mysa vidare med Matteo som Sover här i min famn, 
Jo just ja , finns det ett intresse av att få en personlig poster målad av mig så hojta till :) 

Pusshej

Tankar under nattens evighet

Matteo vaknar pga gaser kl 03.05 

Min kropp vägrar , varenda led är fast besluten om att vara stel..medans mitt hjärta skriker efter Matteo! 
Där ligger han glad och jollrar , medans jag ligger bredvid och ger honom det jag klarar av fysiskt just nu och det var mina händer. 

Nätterna är värst, för då kommer oftast dem tankarna jag undviker för dem gör mig ledsen och få mig att hata min sjukdom mer än någon annan hatkärlek som någonsin skapats på film. 

Barn nr 2... skrämmer mig, kommer aldrig klara av en graviditet igen, rädslan för en till långdragen förlossning. Nej usch jag blir arg! Arg på läkarna, vården i sig! 
När det står artiklar om fibromyalgi och graviditet hur tufft en viss procent kan få medans vissa upplever att dem nästan blir friska under deras graviditet. 
Men vi då, den procenten som har det tufft! Och ville dö pga värken och ingen medicin går att ta , då man skadar fostret! 

Vart fanns min hjälp? Vart fanns empatin? Det enda jag fick var alvedon! Alvedon!!! Inte ens en remiss till smärtmottagningen..
Dem tycker att en patient med fibromyalgi som ätit morfin tabletter varje dag i 4 år ska börja med alvedon!? 

Kan ej sluta gråta.. min längtan efter att få ge Matteo ett syskon kommer mer och mer.. även om det inte är aktuellt just nu. Vill jag känna mig trygg med att vara gravid igen om kanske 5 år... 

Min önskan är att fler med fibro ska få bli hörda, vi alla har en räddsla i samband med våran sjukdom. Jag önskar jag kunde vara läkare och ha fibro som mitt expert ämne!
Jag skulle heala en hel del bara genom att låta en fibro patient bli hörd och trodd! 
Jag skulle möta deras räddslor, be dem dela Med sig!
Behandla alla olika, (vet inte varför ALLA läkare jag stött på tror att man kan behandla alla med fibro likadant) 

ge inte oss alla alvedon eller antidepressiva mediciner! "Denna medicin har hjälp några" ja okej men om den ej hjälper mig va lyhörd då och fortsätt och hjälpa mig igen...
Men icke..

Nej nu måste jag försöka somna om, pussa på Matteo och tacka Gud för Vårat mirakel.
❤️

Mamma är alltid mamma

Har ni märkt att sedan ni fått barn, att relationen till er egna mamma blir starkare? 

Det är som att man blir barn på nytt och allt mamma säger och gör ger en värme in i hjärtat! 
Att man har lätt till gråt när man ser sin mamma hålla sitt barn.. det är något speciellt med mammor... inte sant!? 

Nu kanske många av er inte har någon relation med eran mamma, ni kanske till och med förlorat henne när ni var väldigt små. 
Hur eran situation nu än ser ut så har ni alla eran mamma i er. Ni kanske ej minns eller ah vem minns egentligen ens första år.
Men hon fanns där, hon höll om er och hon kämpade igenom allt som man kämpar sig igenom det första året men ett barn.

Kanske därför blev min kärlek till mamma ännu starkare när jag fick barn, för nu förstår jag hur mycket hon älskar mig! 
Hur hon har oroat sig för mig som jag gör med mig son. 
Hur stolt hon varit/är över mig precis som jag är mot min son! 
Jag tänker på mamma och mig när jag ser Matteo och mig tillsammans... tänk att jag är mamma nu. Den mamma jag såg upp till som barn. 

Mamma är alltid mamma❤️