Sen har jag en skada i min ryggrad efter en händelse som hände för 4 år sedan...

En person jag då hade i mitt liv 2013.. kom och gick som han ville..

Kommer en natt väldigt full .. utan att direkt gå in på detaljer om vad som blev sagt fram till fallet så kan jag berätta att jag blev puttad och landade på en golvkruka med svanken först... där blev jag lämnade för han gick sedan! Efter att jag blev puttad så har jag haft problem med ryggen!

Det var den skadan som gjorde att min förlossning innan jag fick epidural var hemsk.. jag var redo att få blunda och få ett avslut på all värk! Obeskrivlig smärta!

Och här ligger jag med samma värk! Och jag kan ej hantera detta med min son..

Och jag har sådana skuldkänslor.. usch nu gråter jag igen.. 

jag lever ofta bakom en mask och jag gör ofta saker jg egentligen inte orkar.. jag vill bara känna mig normal , vill aldrig att ryggen eller fibron ska ta över mitt liv! 

Nu sitter jag här i soffan.. tårarna rinner ner.

Matteo har somnat i min famn.. jag ber om att värken ska försvinna innan han vaknar igen så han ska få 100% av sin mamma..

Usch ni får ursäkta detta inlägg men det här är min vardag och ibland brister det för mig! 

Blir så arg för att ingen läkare hjälper mig för att jag är 27 snart 28år gammal! "För ung" jag kommer aldrig bli frisk så varför... nej usch jag måste avsluta kan ej gå in i dem känslorna just nu!

Ta hand om er! ❤️