Att leva med en musiker

Detta är absolut ingen inlägg där jag kommer klaga om mitt förhållande utan tvärtom :) men skulle Vårat förhållande bli som jag trodde!? Nej och så vill jag ha det! Jag vet faktiskt inte hur varje dag ser ut med mig man. Vi lever inte direkt ett Svensson liv. Våra samtal består 80% av musiken och det är inte pga André utan mig själv också. Jag har kommit in i musik nätet jag med haha.
Sedan vi började träffas har jag hjälpt André med fotografering, marknadsföring och rådgivning. Detta är jätte kul tycker jag men ibland kan det så klart bli för mycket prat om musiken men det har jag på ett sätt fått acceptera. André är väldigt noga med det han gör och då får jag räkna med att svara på samma fråga flera gånger under en dag.

Jag har också aldrig haft problem med att han är borta under en längre tid eller kanske inte kan ha dom här myskvällsrna man önskar sig själva ibland. Musiken är väldigt viktig för oss båda och ibland kan André få dåligt samvete nu när vi har Matteo. Fast jag sagt åt honom att jag har inga problem att ta Matteo själv på nätterna så får André ändå lite skuldkänslor.
Jag längtade efter Matteo för nu när André är borta under längre perioder så har jag en del av oss båda hos mig hela tiden.

Sen går det ju inte att vara en svartsjuk Donna, absolut inte haha man får räkna med att tjejer skriver eller vill kramas och ta bilder med honom. Man ska ju se det som stolthet istället, att min man är så jävla snygg och fantastisk sångare det är väl inte så konstigt att tjejer blir lite fans tokiga = kåta.
Det jag stött på utifrån är att folk har sina fördomar mot musiker, "klart han kommer vara otrogen" "kan du verkligen lita på honom" JA tyst! Att andra säger sådan kommentarer tyder på osäkerhet hos dom själva!

Ni får ursäkta om inlägget tappar sin tråd ibland det är för att jag tar pauser för att umgås med Matteo :)

Jag tror man måste vara ganska speciell själv för att orka med den vardagen musiken för med sig ❤️

Jantelagen = avund

Vet ni vad som gör mig så arg? Avundsjuka människor som ej kan vara ärligt glada för någon annan skull. Jag vet attman ej ska bry sig men kände väl att droppen blev när väldigt få av mina & andrés vänner grattade André, nu när han blev en av utmanarna på Svensktoppen! Det är sjukt stort och jätte svårt och komma med i Svensktoppen!

Varför ska det sticka så sjukt mycket i vissa ögon!!??? Va stolta istället! Ingen annan än jag vet hur mycket André jobbat med sin musik, hur mycket han velat om han ens ska köra solo. Så glad som han och jag blev i söndags mäter nästan upp till när våran son föddes. Det är så stort!
Varför kan inte andra förstå det och gratta? Bara gratta!?

Avund är Lite som jantelagen...

Skrota jante tänkandet!! Jag tycker nog att det är väldigt svenskt att man ej får tjäna för mycket, får ej sticka ut och man får absolut inte tro att man är bättre än andra! Men så är det väl aldrig!!? Eller har jag fel?

Vill ni ej var glad för våran skull? Strunta då i det samt sluta vara falska också! Kritisera, hylla, debattera vad som helst bara ni är ärliga mot varandra! Varför är det så svårt!?

Imorgon skriver jag om att leva i en relation med en musiker :)

❤️

- André Andersson Stanna kvar